Så kul att se dig i en tredje säsong på Bruksspelet. Berätta lite mer om vad du har sysslat med.
- Jag har spelat i ”Gröna hissen”, ”Den Stressade” och ”Pang i bygget” på Fredriksdal och i ”Soldaten Bom”, ”Stulen Kärlek” och ”Pilsner & Penseldrag” på Vallarnas friluftsteater. Sen var jag med i ”Äppelkriget” på Helsingborgs Stadsteater som tyvärr inte kunde fullfölja sin spelplan på grund av pandemin.

Hur är det att vara tillbaka i Bruksspelet?
- I Bruksspelet finns en härlig familjekänsla och jag känner mig ödmjuk inför alla medverkande. Vilken energi och styrka. Det är som ett minisamhälle som fungerar. Sen är det ju så klart underbart att få vara delaktig i en uppsättning igen där det fantastiska teamet Annika och P-O producerar.
- Dessutom är det så himla kul att spela utomhus. Jag längtar efter sommarkvällarna och den folkliga tonen. Dynamiken blir enklare, friare och öppnare med publiken. Saker kan uppkomma spontant när man är närmre naturen. Oväntade möte med djur, ljud och väder gör föreställningen levande i nuet.

Du spelar Dröscher, vem är han?
- Dröscher kom ursprungligen från Tyskland. Han har haft en orolig och tuff tid med sin pappersmölla men nu börjar allt ljusna. Svenska Kronan har äntligen gett honom i uppdrag att öka sin papperstillverkning. Han är euforisk över detta livstidskontrakt och därför gillar han absolut inte snapphanarna som härjar i området. Han ser dem som riktiga otyg som står i vägen för hans växande affärer. På pappersmöllan finns också hans son Emanuel Dröscher Jr. Det kan tyckas att han behandlas dåligt av sin far, men bakom ytan finns en plan för den omogna sonen.

Vad gillar du göra när du inte står på scen?
- Åh, jag älskar att jobba med trä. Jag har byggt mitt hus alldeles själv inifrån och ut. Det känns så bra att ha kunnat göra allt träarbete och att jag orkade fullfölja bygget. Man blir stolt över sin prestation.

Veronika, du är ny för Bruksspelet men inte för Annika och P-O. Hur kan det vara?
- När jag gick på Lunds dans- och musikalgymnasium så deltog vi i ”Nils Holgerssons underbara resa” på Stadsteatern i Helsingborg där P-O och Annika var engagerade.

Du bestämde dig redan som 12-åring att bli musikalartist, berätta varför.
- Jag såg på ”Flyg-Bom” med Nils Poppe och fick liksom hopp i hjärtat, en förälskelse och ett uppvaknande. Jag började med att sjunga i kyrkan och sedan blev det drama och musik på högstadiet. Efter 2,5 år som volontär i England kom jag in på Balettakademin i Göteborg. Efter det har jag sjungit på Wallmans salonger, varit med i ”Forever Piaf ” som unga Momone, åkt på Sverigeturné med ”Från Aladdin till Elsa” och till hösten WICKED på Göteborgsoperan. Nu tar jag plats som modiga Anne/Jakob i Bruksspelet! Hon är smart och med stark övertygelse ska hon att nå sitt mål, nämligen att hitta sin tvillingbror. Bruket är en fin plats att spela på. Tänk så många storslagna historier som vill berättas här.

Vem är du då privat?
- Lite av en levnadsglad drömmare som gillar nya projekt, dansa och möta människor. Just nu vill jag lära mig spela metal på min elgitarr. Men jag tar det lugnt ibland med yoga, en bra bok eller bara gosar med familjens beagle Dora.

Simon, du är också ny Brukiz. Berätta lite om dig själv.
- Jag tog tidigt sånglektioner och valde estet - och musikprogrammet på gymnasiet. Sen blev det Musikteaterskolan i Bjärnum samt Balettakademin i Göteborg. Dessutom har jag medverkat i Astrid Lindgrens Värld och spelat som Billy Elliot i ”Tony Elliot” på Säffleoperan. Jag har nyligen varit med i
”A Chorus Line” på Stadsteatern i Stockholm.

Vad gillar du göra på din fritid?
- Det är fullt upp så fritiden är begränsad. Men jag gillar många sorters sport, helst fotboll. Jönköping Södra… vågar man säga det?

Vem är Soldaten Hugo Klang?
- Hugo är en halvblåst och charmig kille som bara vill väl. Det är en rolig och komisk roll som passar mig.

Hur känner du inför sommaren och att spela på Bruket?
- Det ska bli härligt att spela nere på Bruket. Utomhusteater är något extra. När man dessutom blandar proffisionella och amatörer blir det en extra glädje som bygger på en frivillighet. Man känner sig ödmjuk inför alla timmar som läggs ner både på scenen och runt hela arrangemanget.

Nu var det dags för 7:e året i Bruksspelet. Hur har vintern varit?
- Det har varit bra med jobb på både Systembolaget och Lunds Stadsteater med ”Familjen Addams”.

Du gjort över 100 föreställningar på Bruksspelet, eller hur?
- Ja, det är nog så. Bruksspelet har fått mig att växa och att våga testa mina gränser. Det har känts skönt att få en scenvana i trygghet trots att det varit utmanande ibland. Det är en tillåtande omgivning som sprider glöd och glädje. Arbetet med musikalen ger en förståelse och tolerans för att vi är olika. Här möter man många olika yrkesgrupper och personligheter som skall fungera tillsammans. Bruksspelet har verkligen fostrat och inspirerat mig, och många fler, att plugga vidare i denna bransch.

Blir du nervös på scen?
- Ibland, men det finns alltid något eller någon som driver en att fortsätta. Men det kan vara ett blottande yrke och vissa dagar är det mer utmanande. Då är det viktigt med den trygga miljön runt omkring.